Idag var hela familjen på en lite större lekplats inne i Höganäs. Efter två timmar åkte vi hem och då var Torbjörn helt slut. Han gick och la sig medan jag tog med mig barnen till en lekkompis till A. Jag höll mig medvetet borta så att T kunde vila,  men vad hjälpte det? Han var lika trött ändå. Jag hatar att vara den som alltid måste vara på alerten.  Jag är trött på att alltid planera och laga middag. Jag tycker det är oerhört tråkigt att mina barn bara kan träffa sin pappa korta stunder. Det gör ont i mig när jag ser Torbjörns blick som säger: jag orkar inte mer nu.

Jag älskar min familj men jag önskar verkligen att vi kunde få vara en också,  utan att jag hela tiden måste "jobba". Jag vill kunna åka till affären utan att känna mig stressad över att jag måste hem och jag vill ha möjlighet att kunna få sova någon natt i veckan. 

Drömmen är så långt borta- varför ska det vara så svårt? Varför kan inte min man få vara pappa ordentligt?