När hände det? När blev det egentligen så att jag bestämde mig för att det fick vara nog? När det räckte med trötta ögon och noll energi? 
Jag träffade T under hösten 2009 - det var en fantastisk höst! Jag märkte dock snabbt att han hade mindre energi än mig, orkade inte träffa folk lika ofta som mig (hallå, jag är social, du måste följa med T - allvar jag ställer inte in..!! Fattar du, INTE!!) 
Och det gjorde vi inte heller, men när vi hade varit på vad det nu var så var han ännu tröttare. Alltid. Alltid trött. Jämt. Hur mycket han än sov så ville han sova ännu mer. 
Jag flyttade till Höganäs i juni 2010 och vi började då ett gemensamt liv tillsammans "på riktigt". 
Han jobbade heltid, jag likaså och när helgen kom hade vi tid för varandra. T somnade ofta i soffan framför fredagsfilmen eller lördagsmyset och där satt jag. Utelämnad? Nej, men något ensam möjligtivs men jag njöt ändå, jag fick ju vara med honom, mannen i mitt liv. 

Och ja, för att göra en lång historia kort så gick livet framåt. Vi flyttade till en större lägenhet på landet, underbart läge men långt till bussen. Vi blev gravida och var överlyckliga och levde i en bubbla av lycka när A kom till världen. 
Kanske var det också då som allting förändrades. Inte bara med A men allt blev så uppenbart. 
Det kanske var då jag fick nog av att tjata på honom, sov mer, ät bättre, sluta äta skräp, träna, gör allt men sov för fan inte mer!! 
Men det hjälpte inte. Ingenting hjälpte. 
En dag tog jag en långrunda med vagnen. Hade mobilen med mig men dålig täckning. 
Min svärfar ringde och sa att T var på väg in till sjukhuset. Va? Varför då? Han skulle ju bara på ett besök på vårdcentralen?? Vad hände? 

Det som hände var Uscher. 
Efter den fredagen och det läkarbesöket blev inget sig lik. 

//Fru S